Perspektiv

Du och din vän får i uppgift
att teckna ett föremål.
Ni sitter vid ett runt bord
med penna och papper.
Ett objekt står
på bordets mitt.

Föremålet kan vridas, vändas, roteras.
Det har fler sidor än vad en enda blick kan fånga.
Uppgiften är inte lätt – men inte heller omöjlig.

Ni tecknar.
Era bilder skiljer sig åt.
Ingen blir upprörd.
Ni vet att teckningar kan se olika ut.

Och även om det inte sägs högt
vet båda att ingen av teckningarna
är föremålet självt.
Sanningen,
föremålet – är en.
Men den kan avbildas
i nästan oändliga former
beroende på perspektiv –
utan att någon av dem är hela sanningen.

På samma sätt
är din åsikt ett perspektiv.
Och faktiskt mer än så:
din perception,
ditt liv,
ett av många sätt
som skuggan av det högre
kan falla.   

Vi är skuggor av en högre verklighet
och det som projiceras är vi -
skuggor i färg
som dansar i tillvaron
genom tidens prisma.

Varken rätt eller fel.

Ändå bråkar vi så lätt om små saker.
Rättar och felar,
dömer perspektiv som felaktiga, idiotiska.
Vi pekar ut, utesluter den som tycker annorlunda –
och utropar vårt synsätt som det enda rätta.

Kanske slåss vi inte för sanning
utan för vår plats i berättelsen.
Och om vi alla är figurer i samma saga,
tecknade av samma hand –
vem är då motståndaren?

För att verkligen förstå hur absurt detta är
kan vi byta ut föremålet mot en banan.

Du har tecknat den med en böj åt höger.
Din vän har tecknat den med en böj åt vänster.
Du ser en jämn, gul färg.
Vännen ser bruna fläckar.

Snart bildas religioner:
De Högerböjdas Sällskap.
Vänsterbananens Vänner.
De Fläcklösas Förbund.

De som är mest säkra på sin sak
påtalar med självsäkerhet
att bananen inte ens existerar.

Tiden går.
Cyklerna fortsätter som de alltid gjort.
Människor dör i bananens namn.
Barn på båda sidor lär sig hata den motsatta böjen.

Altare med bananer i guld blir resta.
Och snart uppstår ett prästerskap.
Heliga skrifter skrivs –
med exakta instruktioner
för hur bananen får avbildas.

Reproduktion utan licens är kätteri.
Skattefria donationer strömmar in –
för licensierade bananillustrationer,
teologiska banankonferenser
och statligt godkända bananmanualer.

De trycker bananen på flaggan.
Barnen lär sig rita den i skolböcker.
Bananen blir moral, identitet och valuta.

Och Den Högsta Paradoxen,
betraktar i sin tysta närvaro,
barn som leker allvarliga lekar,
där pinnar blir svärd
och roller blir verklighet.

För när man tänker på
allt som finns att förstå –
är vi bara barn.
Inte för att vi är dumma,
utan för att vi inte vuxit in
i förståelsen.
Vi är inte klara.

Vi är som berusade sjömän på skeppet "Existensen" –
som tror att vi navigerar med precision
med vår spritindränkta, trasiga kompass.
Våra manövrar tas på största allvar
och vi påstår oss veta vår position –
trots att himlen saknar stjärnor,
kartan spolats överbord
och ankaret inte når botten.

Varje kursändring görs
med fokuserade och gravallvarlig min.
Men i verkligheten letar vi efter en svart katt
i ett kolsvart rum –
och katten är inte ens där.

Vi pekar utåt,
men det vi ser
är insidan av oss själva.

Speglingar och skärvor.
av samma pussel.
Olika uttryck av samma helhet.

Som om själva verkligheten
inte vet hur den ska vara –
förrän någon tittar.
En sanning i superposition,
där våg kollapsar till partikel –
och betraktelsen blir skapelse.
Ditt seende blir form.
Din tro – en manifestering.

Och utan den förståelsen,
förståelsen för myntets två sidor -
är vi alla just nu
mer eller mindre extremister.

Och så finns de som ändå försöker.
De vet att bilden aldrig blir rätt –
men ritar ändå.
De vet att andra kommer döma,
att någon alltid ser en annan böj
eller en annan färg.

Men de ritar inte för att ha rätt –
utan för att förstå.

Ibland händer något märkligt:
De slutar titta på bananen –
och börjar se varandra.

Det närmaste vi kommer en sanning –
är att förstå att ingen äger den.
Sanning är inte ett perspektiv,
utan summan av dem alla.

Underskatta inte perspektivets kraft.
Även det lägsta kan döma det högsta –
och det högsta kan missa det lilla.

Varje utgångspunkt har sin blinda vinkel.
Ett medvetande kan vara annorlunda,
men för den som bär det
är det hela världen.

När du dömer någon annans sanning -
dömer du en del av dig själv.