Betraktaren och berättelsen

Utgå från en gnista och gör en linje –
så skapas potentialen för stigar utan slut.

Korsa två linjer och skapa en yta –
så får den potentialen att spegla hela stjärnhimlen.

Res en linje ur ytan
och låt den bli ett rum -
där stigar blir gångar -
så får tiden en scen
att visa sina skådespel
i universums teater.

Här föds du i formen.

Besök tidens dimension –
och se alla händelser
utspela sig samtidigt.

Observera modellen –
så förenas det som tycktes vara många,
och blir åter en enhet.

Var är du nu?

Den som tittar djupt
möter en större blick
som ser seendet.
Inte något som liknar
det fysiska vi kallar verklighet –
inte heller något
att utmana.

Den tillhör en annan ordning.

Vi är alla musen.
Våra berättelser –
gångar
som skyddar oss
från ugglan.
Och samma berättelser
ger ugglan konturer.

Ibland är mörker barmhärtighet.
Det enda skydd som finns.
Vi längtar efter himlen -
men vi bor i gångarna.
Och utan berättelsen
tar gångarna slut,
och ugglan väntar.

Utan namn.

Men när vi bär det som skrämmer
blir natten inte full av tecken.
Då kan vi gå ut
och se att ugglan flugit iväg -
eller att den aldrig satt där.

Och att vi satte den där.