Portvalet

Det finns två vägar
att välja mellan för att må bra.
Den första är att förändra din situation
tills du är nöjd.
Den andra är att förändra ditt
förhållningssätt till situationen.

Många väljer inget alls.
Man lider,
ältar och beklagar.

Lidandet blir identitet.

Ett system.
10 – en inre lösning.
01 – en yttre lösning.
11 – en inre och yttre lösning samtidigt.
00 – inget av det.

Kollektivet och individen
går igenom alla dessa tillstånd
i cykler.

Om vi ser det på det sättet
är vi alla individer
i fasförskjutning.

Perspektiv är kraftfulla.
Starka på olika sätt.

Det yttre drar kraft ur sin okunnighet –
det är dess källa.
Det inre drar kraft ur sin överblick –
det är dess källa.

Det yttre bär svärd
för att hugga ner.
Det inre bär sköld
för att inte falla.

Det yttre och inre flödar åt olika håll.
Friktionen skapar spänning.
Spänningen skapar rörelse.
Rörelsen blir livets ström.

00 är tidpunkten i cykeln
då inget längre håller.
Den gamla ordningen faller.
Helvetet.

01 innebär att materiell nöd
har gjort tillräckligt ont
för att tvinga till handling.

11 innebär att vi insett
att även perfekt tillverkade boxar
måste fyllas med något.

10 sker efter överflöd.
Det yttre och inre är tillfredsställt.
Då vilar vi –
slumrar till och glömmer bort
vad som tog oss till himlen.

Inget tillstånd är fel.
Livets ström är beroende
av spänningen mellan
dessa tillstånd

Om ingenting kollapsar
föds inget nytt.
Formen måste lösas upp
för att frigöra energi.

Varje tillstånd kräver sin kapten.
Kaptenens uppgift är styra skeppet
genom varje fas –
och hålla besättningen vid liv.

I 00 har skeppet förlorat rodret och drivs av stormen.
I 01 håller man kursen rakt genom den.
I 10 håller man utkik över havet.
I 11 ligger skeppet i hamn och man planerar den fortsatta resan.

I en värld med 01 som norm
gynnas den som
söker makt,
pengar och kontroll.

Dörren
till det inre är stängd –
och människan söker mening
och lösningar i det yttre.
Brister projiceras –
på "de andra".

Det inre ekar tomt.
Och hålrum fylls –
av ideologi,
rädsla
och auktoritet.

Den med makt att styra narrativet
skapar berättelsen om
vad som ska fruktas
vad som är fel,
vem som bär skulden –
och styr den kollektiva riktningen.

Människor utan inre kompass
låter någon annan
bestämma riktningen.

I 01-världen behövs
ingen tvångströja.
Människan bär den själv –
i form av vanor,
identitet
och berättelser
om hur världen är.
Dessa skapar en mental bur.

Kollektivets uppmärksamhet
riktas utåt.
Mot det som lockar
eller skräms.

betraktaren.html">Självreflektion blir en lyx.
Att stanna upp –
en störning.

Ingen frågar sig
vart de egentligen är på väg.
För frågan kräver tystnad.
Och tystnad kan
avslöja vem man
egentligen är.

Här belönas den som ropar högst,
pekar snabbast
och säljer den enklaste förklaringen.

Den som tvekar,
vill förstå
eller tar tid på sig –
ses ofta som ett hinder.

Har du tänkt på
att etablissemanget har
ett förminskande uttryck
"att vara uppe i det blå",
men inget motsvarande
för den som aldrig höjer blicken?

För det senare är ett tillstånd
som belönas.

I 01
ges medicinen som lösning
på både kroppsliga
och psykologiska
åkommor.
Det lindrar symptomet
och håller tillståndet vid liv.
Den inre porten förblir stängd.
Du fortsätter att vara produktiv.
Du lär dig inte mer än vad
din roll i systemet kräver.

För att bevara 01
räcker det att hålla blickarna utåt.

Världen fylls med brus,
problem och falska fiender.
Majoriteten dirigeras enkelt –
ungefär som katter luras att
jaga laserpekarens röda prick.

I en 01-värld är stillhet oönskat.
För i stillhet
kan någon börja titta djupare
och förstå spelet.

När illusion blir grund
måste grunden försvaras
med fler illusioner.
Den inre blicken
blir ett hot.
Och hot neutraliseras.

Man kallar de som förstår
konstiga,
passiva,
okunniga.
Och det är smart,
för det funkar –
tills det inte gör det längre.

När folk börjar ana
att något inte stämmer
måste buren skakas hårdare –
för att dra blicken utåt
och hålla frågan borta.

Men skakar man för hårt
spricker illusionen.

I det ögonblicket
vaknar den inre förståelsen 10 –
som blir en systemfara.

För den inre porten eliminerar
rädslan,
tempot,
behovet av att fyllas utifrån.
Allt det som håller maskinen igång.

Då hoppar världen
som är van vid 01 –
direkt till 11.
Full potential
och medveten handlingsförmåga.
Det är inte alla som vill det.

Och ändå.

Om alla klev ur ekvationen
upphör även spänningen.
Livets ström upphör.

Den som ser igenom spelet
är inte fri från det.
Men med klarsyn
äger du striden –
istället för att striden äger dig.

Det finns fler portar.
Inte portar som leder ut.
Utan den som leder
till förståelsen av var du är.

00 –
tillståndet innan frågan ens uppstått.
Barnet som ännu inte vet
att det inte vet.

01 –
man kan systemet, språket, reglerna.
Man levererar.
Men det är lånat –
inte levt.

11 –
handling och insikt
rör sig tillsammans.
Sällsynt.
Och svårt att hålla.

10 –
man har sett igenom systemet
tillräckligt
för att inte behöva luta sig mot det.
Men risken är
att man glömmer att delta.

De flesta fastnar i 01.
Få når 11.
De som når 10
riskerar att bli osynliga –
om de inte hittar tillbaka till 11
som en pendel
snarare än ett slutmål.

När du interagerar med världen
är du med och styr dess riktning.
Låt världen interagera med dig
så blir du dess verktyg.
Den som bara svarar blir ett eko.
Den som agerar blir en orsak –
medveten eller omedveten.

För cykeln slutar inte i 10.
Den som förstår inifrån
kan kliva tillbaka in i 01-världen
och möta den
utan att gå vilse i den.

Det är inte tillståndet som avgör.
Det är riktningen.
Vet du var du är
kan du välja vart du går.

Se linsen.
Möt dig själv.
Förstå sedan var du ser ifrån.