Om

Mängder av böcker har skrivits. Många läser gärna. Ändå är den bok som betyder mest – den som ligger i medvetandet självt och inte går att skriva över med lögner – förvånansvärt oläst.

Vi tror ofta att vi tänker fritt – men ofta lånar vi bara resonemang som redan är godkända. Det känns tryggt. Det känns som kunskap. Men det äkta i medvetandet syns sällan genom andras slutsatser. Det syns bara när man tittar själv. Annars ser man skuggan – och kallar den verklighet.

På Holy Paradox försöker jag peka på det som dyker upp igen, i skiftande ord och bilder: att betraktaren, om vi går till källan, inte är separerad från det som betraktas, att motsatser inte är fiender utan samma rörelse sedd från två håll. Liknande impulser finns i mystiska traditioner – i zenbuddhismens direkta pekande, i taoismens yin och yang, i sufismens inre vändning, i advaitas erkännande av det enda. Samma riktning, olika uttryck. Jag nämner dem inte som expert. Jag ser helt enkelt att samma källa uttrycks på olika sätt – och det är denna mekanism, min egen version av medvetandet, jag försöker uttrycka. Väl medveten om att även detta stelnar i form och blir ett slags andligt fingeravtryck. Som allt gör, när man försöker förklara det rörliga. Film eller foto – dimensioner går alltid förlorade. Och när dimensioner går förlorade förväxlas det mindre med det hela. Sen dödar vi för vår dogmatiska tro på det begränsade perspektivet.

Den som granskar mina texter kritiskt kommer att hitta mycket av mitt tänkande hos andra filosofer och tänkare. Inget annat resultat är möjligt när vi söker oss tillbaka till källan.

Jag skriver detta främst för min egen skull – för att dokumentera medvetandets fulla cirkel och sedan kunna släppa det. För det är en helt annan sak att tillämpa seendet än att tala om det.

Det som finns i medvetandet hittas om och om igen, och uttrycks på nya sätt för varje tid. Men att överföra det till någon annan – det går inte. Man kan peka. Man kan plantera ett frö. Men valet att öppna ögat som förenar inre och yttre seende är ditt.

Lycka till! Och om du läste ända hit – herregud – vem är du egentligen?