Det intressanta med att djupdyka i medvetandet är inte att man hittar nya svar att dela ut. Det är att man märker att svaren redan finns — men inte där vi brukar leta.
Mängder av böcker skrivs. Och ändå är den bok som betyder något den som lever i medvetandet självt: den som inte går att skriva över med lögner, inte heller riktigt uttrycka. Språk ger bara perspektiv — och perspektiv förenklar oundvikligen. Det blir alldeles för förenklat. Och ändå kräver världen svar. Det är den stora ironin.
Jag utger mig inte för att vara särskilt kunnig inom andra läror eller traditioner. Det här utgår från mina egna upplevelser och tankar — och en insikt som växte fram långsamt: att allt bottnar i samma, men tar sig olika uttryck beroende på tid, språk och människa.
Det vi möter i medvetandet tillhör, kan man säga, en högre dimension än vårt vardagsperspektiv. Men när det ska formuleras måste det passera genom det vardagliga — och där bryts det ner i oändliga perspektiv. Kanske förklarar det varför religioner uppstått: varje försök att fånga helheten i fragment.
När jag ändå nämner zen, taoism, sufism eller advaita är det inte som expert. Det är för att jag känner igen samma riktning — inte samma ord. Om vi förstod det hela på riktigt, den helhet man ändå måste beskriva bit för bit, kanske vi hade haft lättare att komma överens här på jordklotet.
Det som finns i medvetandet hittas om och om igen, och uttrycks på nya sätt för varje tid. Men att överföra det till någon annan — det går inte. Man kan peka. Man kan inte plantera igenkänning. Den måste ses i sig själv.
Och vem har tid att stanna upp i den här världen? Kanske just därför behövs inget "tro". Bara att inte stressa fram förståelsen — en stund i taget.
Vill du se vad jag menar — berättat som en enkel övning vid ett runt bord, inte som slutgiltiga svar?
Några raka svar
- Vem är du?
- Någon som ägnade för många år åt att leta åt fel håll — och till slut märkte själva letandet. Inga titlar värda att lista. Bara en person med ett tangentbord och för många frågor.
- Varför Holy Paradox?
- För att den inre världen hela tiden dök upp i den yttre, och ingen pratade om det utan att predika eller sälja. Det här är mitt försök att peka — inte att lära ut.
- Är du lärare eller guru?
- Absolut inte. Om du kom hit för säkerhet blir du besviken. Om du kom för att utforska kanske du redan vet mer än jag.
- Hur ska jag läsa det här?
- Långsamt. Inte som nyheter. Som en pekare i stillhet. Texten är inte sanningen — din egen igenkänning är. Börja där du känner dig dragen.
- Kan jag höra av mig?
- Ja — frågor, invändningar, eller rapporter om att din banan böjer åt fel håll. Svar kan dröja. Det är inte du som ignoreras; det är bara jag som övar på att inte låtsas att jag är viktigare än budskapet.
Vill du höra av dig?
Kontakt