Mängder av böcker har skrivits. Många läser gärna. Ändå är den bok som betyder mest – den som ligger i medvetandet självt och inte går att skriva över med lögner – förvånansvärt oläst.
Vi tror ofta att vi tänker fritt – men ofta lånar vi bara resonemang som redan är godkända. Det känns tryggt. Det känns som kunskap. Men det äkta i medvetandet syns sällan genom andras slutsatser. Det syns bara när man tittar själv. Annars ser man skuggan – och kallar den verklighet.
På Holy Paradox försöker jag peka på det som dyker upp igen, i skiftande ord och bilder: att betraktaren, om vi går till källan, inte är separerad från det som betraktas, att motsatser inte är fiender utan samma rörelse sedd från två håll. Liknande impulser finns i mystiska traditioner – i zenbuddhismens direkta pekande, i taoismens yin och yang, i sufismens inre vändning, i advaitas erkännande av det enda. Samma riktning, olika uttryck. Jag nämner dem inte som expert. Jag ser helt enkelt att samma källa uttrycks på olika sätt – och det är denna mekanism, min egen version av medvetandet, jag försöker uttrycka. Väl medveten om att även detta stelnar i form och blir ett slags andligt fingeravtryck. Som allt gör, när man försöker förklara det rörliga. Film eller foto – dimensioner går alltid förlorade. Och när dimensioner går förlorade förväxlas det mindre med det hela. Sen dödar vi för vår dogmatiska tro på det begränsade perspektivet.
Den som granskar mina texter kritiskt kommer att hitta mycket av mitt tänkande hos andra filosofer och tänkare. Inget annat resultat är möjligt när vi söker oss tillbaka till källan.
Jag skriver detta främst för min egen skull – för att dokumentera medvetandets fulla cirkel och sedan kunna släppa det. För det är en helt annan sak att tillämpa seendet än att tala om det.
Det som finns i medvetandet hittas om och om igen, och uttrycks på nya sätt för varje tid. Men att överföra det till någon annan – det går inte. Man kan peka. Man kan plantera ett frö. Men valet att öppna ögat som förenar inre och yttre seende är ditt.
Lycka till! Och om du läste ända hit – herregud – vem är du egentligen?
Vill du se vad jag menar — berättat som en enkel övning vid ett runt bord, inte som slutgiltiga svar?
Några raka svar
- Vem är du?
- Någon som ägnade för många år åt att leta åt fel håll — och till slut märkte själva letandet. Inga titlar värda att lista. Bara en person med ett tangentbord och för många frågor.
- Varför Holy Paradox?
- För att den inre världen hela tiden dök upp i den yttre, och ingen pratade om det utan att predika eller sälja. Det här är mitt försök att peka — inte att lära ut.
- Är du lärare eller guru?
- Absolut inte. Om du kom hit för säkerhet blir du besviken. Om du kom för att utforska kanske du redan vet mer än jag.
- Hur ska jag läsa det här?
- Långsamt. Inte som nyheter. Som en pekare i stillhet. Texten är inte sanningen — din egen igenkänning är. Börja där du känner dig dragen.
- Kan jag höra av mig?
- Ja — frågor, invändningar, eller rapporter om att din banan böjer åt fel håll. Svar kan dröja. Det är inte du som ignoreras; det är bara jag som övar på att inte låtsas att jag är viktigare än budskapet.
Vill du höra av dig?
Kontakt